Att upptäcka framväxande roller genom "social listening"

Text: Katerina Kalimera Översättning: Tilde Svensson

Bild: NextAtlas

I filmens tidiga dagar fanns det inget som hette filmklippare. Regissörer klippte sina egna filmer, ofta med hjälp av assistenter vars titlar – om de ens hade några – var vaga: ”assistent”, ”hjälpare”, ”negativklippare”. Men i takt med att filmerna blev längre och mer komplexa växte en särskild kompetens fram: att förstå rytm, tempo, berättelsens kontinuitet och den emotionella effekten av hur bilder sätts samman. På 1920-talet var ”filmklippare” ett etablerat yrke, och pionjärer som Margaret Booth formade Hollywoods berättande. Rollen var inte planerad eller förutsedd; den kristalliserades ur praktiken, definierad av dem som gjorde arbetet långt innan någon gav det ett namn.

I dag ser vi en liknande process ta form över hela Europas kulturella och kreativa näringar. De kulturella och kreativa näringar (KKN) genomgår en snabb omvandling. Artificiell intelligens, immersiva teknologier och förändrade publikförväntningar omformar landskapet, och helt nya professionella roller växer fram. Frågan som nu är brådskande för beslutsfattare, utbildare och branschledare är: hur identifierar vi dessa framväxande roller tillräckligt tidigt för att kunna förbereda arbetskraften på ett effektivt sätt?

Inom ekip-projektet möts denna utmaning med ett innovativt angreppssätt: ”social media listening” i kombination med backcasting-metodik. Samtalen i Europas kreativa gemenskaper följs i realtid, morgondagens jobb identifieras innan de blir mainstream, och kanske viktigast av allt, konkreta karriärvägar kartläggs från dagens roller till framtidens möjligheter.

Varför jobb spelar roll: mer än titlar och arbetsuppgifter

Innan vi fördjupar oss i metodik och data är det värt att stanna upp och fundera över varför denna fråga är så grundläggande. Arbete ses ofta som något transaktionellt, när det i själva verket formar identitet, mening och möjligheter. Frågan ”Vad jobbar du med?” är egentligen ett sätt att fråga ”Vem är du i världen?”. Ett arbete är där vi tillbringar större delen av vår vakna tid, där vi hittar gemenskap, där vi använder våra förmågor och upptäcker våra gränser. När yrkeslandskapet förändras under våra fötter ställs vi inför existentiella frågor om mening och tillhörighet.

För samhällen är det vilka arbeten som finns som avgör vem som kan delta, vem som blomstrar och vem som hamnar utanför. De jobb vi skapar, eller inte skapar, formar städers karaktär, regioners livskraft och hur möjligheter fördelas. Och för framtiden, särskilt inom de kulturella och kreativa näringarna, blir det arbete vi gör i dag den kultur vi lämnar efter oss i morgon. Berättelserna vi berättar, upplevelserna vi designar, arvet vi bevarar eller omformar; det är själva väven i vårt gemensamma liv. Och det spelar roll. Att tala om framväxande jobb är därför att tala om framväxande möjligheter till mänskligt blomstrande, både individuellt och kollektivt. Det är därför det är viktigare än någonsin att göra detta rätt. Att uppfatta signalerna tidigt nog för att kunna agera med klokhet och avsikt, snarare än i panik, är både praktiskt och helt avgörande.

En väsentlig del är också att dessa möjligheter inte växer fram geografiskt jämnt fördelat. Innovation klustras på vissa platser, formad av lokal kultur, regelverk, existerande branscher och communities. En av de mest fascinerande insikterna från ekip-projektets social listening-arbete är att olika europeiska regioner fungerar som laboratorier för olika typer av framtidsroller, där varje region bidrar med sina särskilda styrkor och svarar på specifika utmaningar genom professionell kreativ utveckling.

Debora Bae, Head of Insights, och Greta Cappellini, Insights Specialist på Nextatlas, berättar:

- Nordeuropa håller på att bli motorn för hållbarhet och transparens. Forskning kring New European Bauhaus och om omställningen inom mode visar att regionen rör sig bortom att bara ”vara grön” och i stället definierar de komplexa processerna bakom, med ambitionen att driva den gröna omställningen från vision till konkret handling. Samtidigt växer Central- och Östeuropa fram som ett nav för teknikdriven innovation, särskilt inom experimentell immersiv teknik och nya tillämpningar av AI. Västeuropa fokuserar i sin tur starkt på styrning och juridiska ramverk – i takt med att AI växer ställer man de svåra frågorna om etik, upphovsrätt och immateriella rättigheter, och formar därmed framtidens ”gränshållande” roller.

Södra Europa, menar Greta Cappellini, är ett viktigt centrum för mode, hantverk och kulturarv. I takt med att dessa länder brottas med utmaningar kopplade till småskaliga producenter och kulturturism experimenterar lokala aktörer aktivt med nya ramverk som utmanar etablerade modeller och utforskar nya sätt att återaktivera kulturarvets praktiker. Här möts traditionellt kunnande och samtida innovation, med insikten att uråldriga färdigheter, från keramik till läderarbete, kan ha oväntad relevans för en hållbar framtid.

Denna geografiska mångfald är av avgörande betydelse för politiken. Den visar att effektiva strategier för kompetensförsörjning måste vara platskänsliga och bygga på regionala styrkor snarare än att tvinga fram enhetliga lösningar. Den öppnar också för kunskapsutbyte: södra Europas expertis inom kulturarvsinnovation kan stärka norra Europas hållbarhetsarbete; centraleuropeiska tekniska experiment kan fördjupa västeuropeiska styrningsramverk. De framväxande yrkesrollerna existerar inom ekosystem, och att förstå dessa geografiska dimensioner gör det möjligt att omsätta insikter i kontextanpassad handling. Men oavsett var innovationen sker står alla regioner inför samma grundläggande problem: klyftan mellan hur snabbt yrkesroller förändras och hastigheten på utbildningssystemens reaktion.

Utmaningen: när utbildningen inte hinner med

Traditionella utbildningssystem arbetar i tidshorisonter på år eller till och med decennier. Läroplaner utvecklas, godkänns och implementeras genom långa processer, skapade för stabilitet och kvalitetssäkring. Samtidigt förändras arbetsmarknaden, särskilt inom de kulturella och kreativa näringarna, i internettakt.

Ta till exempel rollen ”interactive storyteller”: en yrkesperson som skapar berättande upplevelser där publiken kan delta, över spel, VR/AR, interaktiva installationer och transmediala projekt. För fem år sedan fanns detta inte som en erkänd jobbtitel. I dag representerar det en sammansmältning av berättande, UX-design, spatial computing och interaktiva system; en kompetensmix som inget traditionellt utbildningsprogram var designat för att leverera.

Denna klyfta mellan utbildningens utbud och marknadens efterfrågan leder till det forskare kallar ”kompetensföråldring”, när yrkesverksammas kunskaper inte längre matchar marknadens behov. För personer mitt i karriären är detta särskilt kritiskt. De har värdefulla grundkompetenser men behöver strategisk vägledning för att kunna svänga mot nya möjligheter.

Ett nytt angreppssätt: att lyssna på samtalet

ekip-projektets framtidsarbete tar en radikalt annorlunda väg. I stället för att projicera dagens trender framåt börjar de med en önskvärd framtid, specifika nya yrkesroller, och arbetar bakåt för att identifiera de praktiska steg som krävs för att nå dit.

- Vår metod börjar med att definiera framtidens kreativa personas: nya yrken inom KKN som identifieras genom att vi följer framväxande kompetenser och jobb i Europas kreativa communities, förklarar Debora Bae och Greta Cappellini på Nextatlas, som genomför analysen för ekip. Genom att följa samtal i realtid på sociala medier kan vi hjälpa aktörer att förutse förändring.

Denna metod använder det faktum att professionella communities diskuterar nya färdigheter, experimentella projekt och oväntade samarbeten långt innan de dyker upp i platsannonser eller utbildningsplaner. Kreativa yrkesutövare testar, misslyckas, lyckas och definierar kollektivt nya specialiseringar genom sina digitala samtal.

Men hur uppstår dessa signaler i praktiken? Enligt Debora Bae finns det ingen enkel formel för att upptäcka en ny roll innan den når arbetsmarknaden – det beror på vad som driver förändringen. Ibland är det teknikutveckling, ibland ökade omnämnanden av en viss kompetens, ibland bredare samhällsskiften som kräver nya roller.

- Styrkan i social listening är dess flexibilitet, säger Debora Bae. Den speglar vad människor säger spontant – utmaningen är att tolka vad dessa förändringar i språket betyder.

Ett tidigt tecken är när människor börjar prata om nya verktyg, nya problem eller arbetssätt som inte passar in i befintliga roller. Med tiden blir samtalen tätare, mer självsäkra och mer tekniskt detaljerade. Det som börjar som spridda kommentarer utvecklas gradvis till ett gemensamt språk.

- Ofta börjar människor prata om vad de gör långt innan arbetsmarknaden har ett namn för det, säger Debora Bae

Metoden: från signaler till karriärvägar

Nextatlas kombinerar avancerad dataanalys med mänsklig expertis för att omvandla signaler från sociala medier till användbar karriärkunskap. Processen sker i flera steg:

Signaldetektering

Algoritmer analyserar samtal på sociala plattformar och identifierar nya termer kopplade till yrkesroller, kompetenser, verktyg och arbetssätt. Fokus ligger inte på antal omnämnanden utan på kontext, känsla och vilka nätverk av yrkespersoner som diskuterar dem.

Plattformsvalet är avgörande. Som Next Atlas-teamet uttrycker det:

- Erfarenheten har lärt oss att ingen enskild plattform rymmer alla svar. Den verkliga prognosstyrkan uppstår i skärningspunkten och överlagringen av många olika datakällor. Var och en blottlägger ett annat skede i den kreativa utvecklingen.

Nextatlas bevakar ett noggrant balanserat ekosystem av källor. Behance fungerar som ett ankare för färdiga kreativa verk och visar vad den globala kreativa gemenskapen faktiskt producerar. Instagram och X fångar skaparnas råa röst – deras vardagliga kamp, den nya mjukvara de testar och det de strävar efter att lära sig. YouTube och Reddit fungerar som klassrum, där handledningar och efterfrågan på råd avslöjar vilka färdigheter som ökar i efterfrågan långt innan de når mainstream.

Även LinkedIn, som ofta avfärdas som en plats som bara visar etablerade roller, ger värdefulla signaler. Det finns en missuppfattning, påpekar Debora Bae och Greta Cappellini, att när en roll dyker upp på en jobbplattform är det redan ”för sent” eller att den redan är mainstream. Men teamet kan i stället studera variationer inom dessa annonser: när en oväntad kompetens plötsligt dyker upp som krav i en redan väldefinierad roll är det en stark signal om att ett nytt yrke håller på att ta form.

Forskarna är också noga med att betona att sociala plattformar inte är statiska miljöer. De förändras kontinuerligt genom algoritmiska justeringar, skiften i användarbeteende och bredare kulturella dynamiker. Därför är det avgörande att arbeta med en balanserad uppsättning källor: när en plattform blir mindre representativ eller genomgår en större förändring hjälper de andra till att upprätthålla kontinuitet och tillförlitlighet, så att förståelsen av framväxande praktiker inte blir beroende av snedvridningen eller volatiliteten i en enskild miljö.

Mönsterigenkänning

Maskininlärning identifierar vilka färdigheter som ofta nämns tillsammans. Om någon talar om ”interaktiva narrativ” – dyker då också spatial design, programmering eller publikforskning upp?

Personautveckling

Dessa kompetenskluster sammanförs till sammanhängande professionella personas: arketypiska framtidsroller med tydliga färdighetsprofiler och leveranser.

Backcasting av karriärvägar

Det är här metoden blir särskilt praktisk. För varje framtida persona kartlägger teamet flera möjliga karriärbanor från existerande yrken. Dessa är inte hypotetiska – de bygger på faktiska karriärförflyttningar som går att observera i professionella gemenskaper.

- Vi kombinerade dessa framtidsvisioner med verklighetsnära data om nuvarande yrkesroller för att bygga praktiska karriärbanor, noterar Nextatlas-teamet. Den avgörande insikten är att vägen till framtidens yrken inte är ett språng, utan en vägledd serie av kompetensförskjutningar och strategisk vidareutbildning.

Denna fyrstegsprocess, från signaldetektering via plattformsbevakning till mönsterigenkänning och slutligen backcasting, omvandlar spridda samtal på nätet till strukturerad karriärintelligens. Den visar inte bara vilka roller som växer fram, utan också hur yrkesverksamma realistiskt kan navigera mot dem. Metodiken besvarar frågan ”hur vet vi?” inom framtidsarbete om arbetsmarknaden, svaret är: därför att praktikerna redan berättar det i realtid, i de digitala rum där de arbetar, lär sig och samarbetar.

Så vi kan upptäcka dessa roller tidigt och förstå hur de uppstår. Men hur ser det egentligen ut i praktiken? Vilka är de konkreta karriärvägarna, och vilket systemiskt stöd kräver de? Och viktigast av allt: vad kan beslutsfattare, utbildare och yrkesverksamma faktiskt göra med denna kunskap?

Del 2 kommer att vara en fördjupning i de framväxande rollerna, med fokus på fallstudien ”Den interaktiva berättaren”. Skribenten Katerina Kalimera från ekip kartlägger de konkreta stegen från dagens yrken till morgondagens möjligheter och identifierar de byggstenar som krävs för att stödja dessa övergångar.

‍