Arbetets framtid inom den kreativa sektorn – Del 2: Från upptäckt till handling

Text: Katerina Kalimera Översättning: Tilde Svensson

‍Bilder från Next Atlas, ekip.

Att veta att en roll håller på att växa fram väcker omedelbart praktiska frågor: Vad innebär rollen egentligen? Vem kan realistiskt ställa om till den? Vilka färdigheter behöver utvecklas och i vilken ordning? Vilka hinder står i vägen, ekonomiska, utbildningsmässiga, infrastrukturella? Och vad kan beslutsfattare, utbildare och branschledare göra för att underlätta dessa övergångar?

Detta är inga abstrakta frågor. För tusentals europeiska kreativa yrkesverksamma som navigerar i en tid av snabb teknologisk förändring är de djupt personliga och akuta: Var passar jag in i detta skiftande landskap? Hur tar jag mig från där jag är nu till där möjligheterna växer fram?

Backcasting-metodiken ger svar genom att kartlägga de faktiska karriärförflyttningar som redan är synliga i nätverk av verksamma inom området.

Fallstudie: Den interaktiva berättaren

Resan från dagens yrkesroller till den interaktiva berättaren illustrerar detta angreppssätt. Genom social listening identifierade Next Atlas detta framväxande yrke i skärningspunkten mellan narrativ design, användarupplevelse och immersiv teknik. Men i stället för att bara beskriva rollen blottlade backcasting-processen flera praktiska vägar dit.

‍

En möjlig bana börjar med en grafisk formgivare – en etablerad roll med fokus på visuell kommunikation och estetik.

Det första strategiska steget leder till UX-designer, där fokus förskjuts från ren estetik till funktionell design som tar hänsyn till användarbeteende och digitala flöden. Detta kräver att man tillägnar sig UX/UI-principer och design thinking-metodik.

Nästa utvecklingssteg leder till experience designer, där omfånget breddas bortom tvådimensionella skärmar till immersiv och rumslig design. Här krävs kompetens inom AR/VR-teknologier och förmåga att utforma system för komplexa, icke-linjära upplevelser – färdigheter som naturligt bygger vidare på UX-grunden.

‍

Slutligen mynnar denna bana ut i rollen interaktiv berättare, som förenar visuell expertis, användarcentrerad design, rumsligt tänkande och berättarkonst. Varje steg representerar en möjlig och gradvis kompetensutvidgning snarare än ett totalt karriärbyte.

‍

Avgörande är att forskningen visar att samma slutroll kan nås från flera olika utgångspunkter. En spelutvecklare kan närma sig interaktivt berättande genom narrativa mekaniker och spelardeltagande. En videoredigerare kan ta vägen via motion design och tidsbaserade berättarstrukturer. Denna mångfald av vägar är central: den innebär att insatser kan stödja olika professionella bakgrunder samtidigt som de leder mot samma framväxande roller.

Men hur skiljer metodiken mellan tillfällig hype och verklig strukturell förändring? Svaret ligger i att analysera mönster av framväxt över tid.

Kortlivade trender visar ofta branta, plötsliga toppar i samtalen, vanligtvis utlöst av ett viralt ögonblick eller en produktlansering. Dessa ”flyktiga entiteter” växer snabbt men faller lika snabbt. Djupare strukturella skiften däremot växer fram genom långsam, kumulativ uppbyggnad i flera gemenskaper och sammanhang, med stadig tillväxt, relevans över domäner och ökande semantisk komplexitet.

Next Atlas-teamet pekar på AI i kreativt arbete som ett tydligt exempel. Medan det breda samtalet exploderade 2022–2023 i och med Midjourney, Stable Diffusion och ChatGPT, hade deras modeller redan identifierat tidiga signaler så långt tillbaka som 2019, konstnärer, designers och musiker som experimenterade med generativa processer, beräkningsbaserad estetik och hybrida arbetsflöden mellan människa och maskin. Dessa tidiga omnämnanden var spridda men konsekventa och dök upp i olika kreativa sektorer. Med tiden byggdes de ovanpå varandra och formade en kulturell riktning.

När den breda ”boomen” väl kom var den därför ingen överraskning, utan en synlig punkt av en förändring som hade mognat under flera år. Denna framförhållning borde ge beslutsfattare och utbildare möjlighet att förbereda sig i stället för att bara reagera.

Bortom jobbtitlar: att identifiera systemiska behov

Backcasting-analysen avslöjar systemiska mönster i vad som krävs för att möjliggöra dessa övergångar. Över flera sammansmältande roller framträder några centrala teman:

Tillgång till avancerade verktyg och utbildning: Yrkesverksamma längs alla kartlagda vägar behöver tillgänglig utbildning i dyra, avancerade verktyg som AR/VR och avancerad AI-mjukvara. Social listening-datan visar en utbredd frustration i kreativa gemenskaper över gapet mellan vad man behöver lära sig och vad som faktiskt är tillgängligt eller ekonomiskt överkomligt.

”Det finns ett genomgående behov av stöd för att integrera tekniska grundkunskaper som NLP (Neuro Lingvistisk Programmering) och ML (Machine Learning) i traditionell humanistisk och kreativ utbildning”, noterar Next Atlas-teamet. Det handlar inte om att göra kreatörer till programmerare, utan om att ge tillräcklig teknisk förståelse för att kunna samarbeta effektivt och förstå vad som är möjligt.

Nätverkande och tvärsektoriellt samarbete: De nya rollerna kräver intensiv samverkan mellan olika kompetenser: kreativa ledare, problemlösare, teknologer och till och med jurister. Ändå förblir professionella nätverk ofta silobaserade efter disciplin. Forskningen pekar på ett stort värde i att stimulera och finansiera plattformar för tvärsektoriellt samarbete. Innovationsportföljer som skapar systematiska möjligheter för olika aktörer att arbeta tillsammans istället för att förlita sig på ad hoc-projektfinansiering är särskilt lovande för att stödja det experimentella arbete som definierar framväxande yrken.

Finansierings- och investeringsmodeller: För att stödja den FoU och de pilotprojekt som krävs för att yrkesverksamma ska kunna bygga erfarenhet inom kapitalkrävande områden som immersivt berättande eller AI-etik, behövs långsiktiga finansieringslösningar och bidragsstrukturer. Kortfristig projektfinansiering tillåter inte den typ av experimenterande som nya roller kräver. Forskning om hållbara innovationsfinansieringsmodeller visar att offentliga finansieringsmekanismer behöver omformas i grunden för att stödja det iterativa och risktoleranta arbete som kännetecknar tidig professionell utveckling.

Från insikt till handling

Värdet i denna metodik ligger i förberedelse. Genom att identifiera framväxande roller medan de fortfarande är i sin linda får beslutsfattare ett avgörande tidsfönster för att utveckla träffsäkra insatser.

Utbildningsinstitutioner kan börja integrera nyckelkompetenser innan efterfrågan exploderar. Program för kompetensutveckling kan utformas kring de identifierade pivotpunkterna. Finansiärer kan strukturera bidrag så att de stödjer det experimentella arbete som definierar nya professioner.

För yrkesverksamma erbjuder dessa karriärkartor något lika värdefullt: handlingsutrymme. I stället för att känna sig kastade mellan förändringar kan de se konkreta vägar framåt och förstå vilka färdigheter som bör prioriteras för den bana de vill ta.

- Backcasting-processen visar att vägen till framtidens yrken inom CCI inte är ett språng, utan en vägledd serie av kompetensförskjutningar och strategisk vidareutbildning, betonar Debora Bae och Greta Cappellini. Nästa steg är att använda denna karta för att aktivt vägleda och omorientera dagens yrkesverksamma mot dessa framväxande möjligheter.

Att blicka framåt

ekip-projektets framtidsarbete är en pågående process. I takt med att de kulturella och kreativa näringarna fortsätter att förändras kommer nya roller att växa fram och befintliga banor att skifta. Metoden för social listening utgör ett dynamiskt övervakningssystem som kan fånga upp dessa förändringar i realtid, i praktikergemenskaperna själva.

Kommande faser kommer att omfatta fler framväxande roller, validera karriärvägar genom återkoppling från yrkesverksamma och ta fram konkreta policyrekommendationer för att stödja omställningen på arbetsmarknaden. Det övergripande målet är att omvandla tidiga signaler till handlingsbara ramverk som hjälper både individer och institutioner att navigera förändring på ett effektivt sätt.

I en tid av snabb teknologisk och social omvandling blir förmågan att förutse professionell utveckling en konkurrensfördel – för individer, organisationer och regioner. Vi måste lyssna noggrant på de samtal som redan förs i kreativa gemenskaper, för att kunna gå från reaktiv anpassning till proaktiv förberedelse och säkerställa att Europas kulturella och kreativa näringar har den kompetens de behöver i morgon.

Arbetets framtid inom KKN diskuteras just nu, i samtal på sociala medier över hela Europa. Man behöver fortsätta använda rätt verktyg och metoder för att stämma in i dessa diskussioner och översätta framväxande signaler till byggstenar för smartare politik, mer responsiv utbildning och mer egenmakt för kreativa yrkesverksamma.

Den interaktiva berättaren illustrerar backcasting-metoden, men det är långt ifrån den enda rollen som håller på att omforma Europas kreativa landskap. AI-etiker växer fram ur journalistik och humaniora, medan kulturarvsstrateger bygger broar mellan kulturutbildning, digital innovation och samhällsengagemang. Vill du utforska dessa vägar på djupet? Håll utkik efter kommande artiklar från ekip.  

En anmärkning om språk: I denna artikel används termer som ”framväxande roller” och ”framtida personas” inte för att antyda att dessa jobb ännu inte existerar, utan för att erkänna att de finns i praktiken innan de finns i policy, läroplaner eller officiell arbetsmarknadsstatistik. När vi skriver ”interaktiv berättare” sätter vi ett namn på arbete som redan utförs av hundratals européer – men under fragmenterade titlar utan tydliga karriärvägar.

Denna artikel är en del av ekip-projektets pågående forskning om kompetensförsörjning inom de kulturella och kreativa näringarna. För mer information om framväxande roller och karriärvägar, besök ekip-plattformen eller ta del av hela rapporten om backcasting-personas.

‍