Byggstenarna möjliggör en transformation
*(Vi använder här KKN men ser det som i stort sett synonymt till Kulturella och Kreativa Sektorer, KKS, och Kulturella och Kreativa Branscher, KKB).
ekip är en innovationpolicyplattform för Kultur och Kreativa näringar (KKN)* där aktörer från hela Europa arbetar på uppdrag av EU-kommissionen. Arbetet organiseras i en process som kallas ”ekip policy Engine” och i de rekommendationerna som ges från ekip adresseras och beskrivs de byggstenar som behövs för ett framgångsrikt innovationsarbete i ett ekosystem. Byggstenarna – Innovation building blocks - rör allt från finansiering till tillgången på infrastrukturer för innovation och olika typer av innovationsstöd.
- Inom ekip har vi behövt hitta en gemensam grund för arbetet så att vi kan samarbeta tvärs över olika innovationsområden och tvärs över olika branscher och geografiska gränser, säger Katarina Scott, Future by Lund. Det är viktigt eftersom deltagarna kommer från hela Europa och även språkligt och kulturellt har olika utgångspunkter.
Innovation building blocks strukturerar vilka delar i ett system som är viktiga för att man ska kunna bygga den helhet som behövs för att transformera ett område. Det kan till exempel handla om resurser, infrastruktur och kunskap.
- Innovation building blocks handlar om att se på vilka ingredienser som man behöver i ett innovationsekosystem, fortsätter Katarina Scott. Det här är ett klassiskt sätt för policymakers eller en företagsledning att arbeta för att säkerställa att alla delar finns, för utveckling och transformation kopplat till ett innovationsteam men det kan även vara relevant i andra sammanhang, som till exempel när man vill bygga ett innovationsdistrikt som är attraktivt ur ett brett perspektiv för gränsöverskridande innovationsarbete.
Genom att titta på byggstenarna går det att tydliggöra om vissa bitar saknas i ett system, se områden där ekosystemet är starkt eller upptäcka resurser som finns men som inte är synliga, som till exempel labb eller testplatser som skulle kunna bli tillgängliga för fler.
När forumet Unexpected arrangeras i Lund berättade Charlotte Lorentz Hjorth, Lunds universitet och projektledare för ekip, om hur några olika byggstenar har aktiverats för arbetet med innovationsportföljer inom KKN i Lunds Innovation District. Portföljen Kalaudioscope – Personalised Digital Live Experiences, som handlar om personliga digitala livekonserter, har använt konserthus som testarenor för innovation. Portföljen Fashion & Textile transformation, där initiativ som gör textilbranschen mer hållbar samlas, har använt sig av ett nytt nätverk av forskare på tvärs över nio fakulteter hos Lunds universitet. Portföljen Archaeology,cultural heritage, and immersive tech arbetar med att tillgängliggöra historiska data i olika kulturella sammanhang och för det testas användningen av ny kommunikationsteknik för att skapa upplevelser för många sinnen. Här används olika evenemang som testarenor.
- Det krävs mycket förmåga för att skapa miljöer där samarbete är naturligt, respektfullt och framåtsträvande och där vi interagerar på ett bra sätt, menar Charlotte Lorentz Hjorth. En viktig beståndsdel i innovationsarbete är alltid att ha resurser, men man ska komma ihåg att resurserna kanske finns på ett ställe där man inte letar. Resurser kan vara att tillgängliggöra ett av universitets labb, det kan vara sensorer eller möjlighet att göra DPP-taggar och det kan vara ett nätverk av experter med avgörande kunskaper om livekonserter. Genom att föra ihop resurser och visa upp dem tillsammans i ett tematiskt område, en portfölj, blir området mer investeringsbart och ett större intresse kan väckas.
En resurs som spelade en viktig roll var när Riksteatern Crea ville skapa en teckenspråkstalande avatar för en uppsättning av Spöket i Canterville under våren 2025 var Lunds universitets Humanistlaboratorium. Spöket skapas i realtid genom en kombination av olika tekniker som läser av rörelserna hos en teckenspråkstalande skådespelare. Humanistlaboratoriet var med och möjliggjorde lösningen och blev en viktig byggsten i innovationsarbetet. Genom att vara en byggsten i ett innovationsekosystem möjliggjordes inte bara nya innovationer utan för forskningslabbet skapades också möjligheter för forskare att nyttja tekniken som utvecklades, i detta fall till språkforskning.
- Universitet har många labbinfrastrukturer som inte alltid är så tillgängliga, men om vi arbetar tillsammans skulle de kunna användas mer systematiskt som viktiga byggstenar i innovationsekosystemet, säger Charlotte Lorentz Hjorth.
Lars Mattiasson är projektledare med en mångårig erfarenhet av textilbranschen. Med denna kunskap som grund har en mycket komplex portfölj med många partners mejslats fram för att undersöka hur man kan skapa en hållbar textilbransch. Lars Mattiasson lägger stor vikt vid att undersöka vilka byggstenar som behövs i ett ekosystem för att kunna göra oväntade korskopplingar som möjliggör nya lösningar.
- Portföljen handlar om många frågor, verkar i många lager och innefattar många partners, fortsätter Charlotte Lorentz Hjorth. Vi kommer att sätta upp en testbädd för digitala produktpass, DPP, för att förstå hur vi kan använda denna nya teknik för att sätta in i plagg och tyger för att skapa spårbarhet. Med spårbarheten kommer möjligheten att skapa en cirkulär tillverkningsindustri.
För att visa hur DPP kan fungera fick alla besökare på Unexpected en 3D-printad kopia av Völundsmycket, ett fynd i Uppåkra från vikingatiden – och visade inte bara på möjligheter för textilbranschen utan också på ett historieberättande som kan berika upplevelser av arkeologi och kulturarv. Det här visade hur KKN kan komma in och vara en möjliggörare för korskopplingar och nya kombinationer och till och med vara den som står för berättandet om innovationsportföljer och partnerskap.
En annan resurs är modeller och verktyg. Lunds universitet och Future by Lund har arbetat fram LIEPT-modellen tillsammans, där metoder från flera aktörer skapar en helhet för att kunna följa innovationsportföljers utveckling och attraktionskraft.
- Det finns många verktyg som hjälper oss att samarbeta på ett bra sätt. Vi använder bland annat OPSI-modellen från OECD, som gör det möjligt att kartlägga ett innovationsarbete och ger möjligheter till att upptäcka att ett partnerskap kan startas. I våra projekt har vi också utvecklat en kanvas, som ger ett arbetssätt som kan hjälpa till exempel en stad, ett nätverk eller organisationer att starta innovationsportföljer.
I samband med arbetet med Innovation building blocks har det visat sig att det är viktigt att hålla isär olika policyer. Inom kulturpolicy talar man ofta om enskilda konstnärer, verk och uppsättningar som på olika sätt får stöd. Inom innovationspolicy handlar det mer om vad som skapas och hur det kan skalas upp till innovationer. Kulturpolicy är alltså knutet till det konstnärliga skapandet medan innovationspolicy handlar om vad vi gör som kan skalas och mångfaldigas.
- Ett oväntat resultat inom ekip är att vi tydligt ser spänningen och den skiftande logiken mellan kulturpoliticy och innovationspoliticy. Detta ger oss också möjligheter. Om vi kan använda dem båda tillsammans så att till exempel scenkonsten kan vara testbäddar för ny teknik, har vi kanske hittat en ny superkraft. Då får vi helt enkelt fler byggstenar att jobba med i innovationsekosystemet, avslutar Charlotte Lorentz Hjorth.
(Här kan du läsa mer om ”Innovation by production”)